Vi fortsätter genomgången av mina olika gäng och vi är nu framme vid Blue Girls. Jajemen, ni har hört om dem förut men kanske har jag inte förklarat vad det här är för mystiska brudar egentligen. För det här är ett gäng BRUDAR. Det är konstigt det där, hur man "titulerar" olika personer, en del är "tjejen" eller "damen" eller "kvinnan" medan en del är liksom "bruttan" eller "bruden". I alla fall, på något sätt är Blue Girls ett gäng skrattiga brudar eller ja, bonnläppar om ni hellre vill det. Läs gärna också: Vilka ingår i det spännande Modeverket? Tjejerna i Blue Girls går way, wayyy back. En del av oss är syskon, en del lärde känna varandra när de var 5 år, en del träffades på mellanstadiet och en del blev en Blue Girl i sena tonåren. Det är lite blandat men det vi allra mest då har gemensamt är att vi alla spelat fotboll tillsammans i Älmhults IF. Lagets färger var då vitt och ja, ni har gissat det: blått! A k a BLUE. Läs gärna också: Vilka är Gubben? Fotboll är ju en elvamanna-sport plus avbytare och dessutom har man ju ofta ett A och ett B-lag så egentligen är vi ju många fler som titulerar sig som en BG-brud men det är på något sätt vi som fann varandra på fotbollsplanen och som fortsatt leka även efter att karriären var avslutad. Vi har ju också PRO-gänget som vi kallade dem, de som var OTROLIGT mycket äldre än oss andra och som vi yngre spelare såg upp till på planen. Det visar ju sig nu då i vuxen ålder att Sara, Vicko, Sanna, Helena, Johanna och de andra inte var riktigt sååå jävla gamla så att de förtjänade att kallas PRO-gänget (Pensionärernas RiksOrganisation) - de var kanske en 3-4 år äldre än oss helt enkelt, men men. Det som också är gemensamt med denna grupp är att vi inte kan ses utan att vi skrattar så mycket att åtminstone en eller två av oss kissar på sig. Det är på riktigt sant. Ni ser ju ovan, Pernilla skrattar så tårarna sprutar och Emma håller helt på att gå sönder. Mina ögon börjar rinna av skratt bara jag ser den här bilden. Det är på den nivån liksom. Läs gärna också: Vi som svetsats ihop till en ny familj En annan sak som också är förbaskat fint med den här gruppen är att vi alla känner varandras familjer. Det tycker jag ger en extra dimension på en vänskap. Vi känner varandras syskon, föräldrar och hundar och vi har sovit över i varandras barndomshus och vi vet var tallrikarna står i köket. Det är kärlek. Ok. De som ingår i vårt lilla men naggande goda BG-gäng är då: Emma Pålsson: Eller Emma P som hon också kallas så det är tur för henne att hon hittade någon att gifta sig med som också hade ett P-efternamn. Från Petersson till Pålsson. Vad ska jag skriva om Emma egentligen, superlativen är liksom för dåliga för hennes kaliber. Jag är ständigt imponerad av denna människa, hon är rolig, smart, driven, fokuserad, klok och ärlig. Med Emma kan jag prata om allt och vi fann varandra tidigt i att vi båda var lite småklantiga och liksom obrydda med det mesta. Vi var de som stannade tills uteställena kickade ut oss och det var vi som kom springandes i sista sekund till bussen på Ayia Napa som skulle ta oss till flygplatsen. Vi hade så roligt att vi drog ut på det in i det sista. De andra tjejerna var kanske inte skitglada på oss när vi kom fnittrandes mitt i natten . Hur våra väskor kom med bussen vet jag fortfarande inte, men jag gissar att jag är skyldig någon ett tack! Idag är det vackert att se våra barn leka ihop och våra kärlekar umgås och ha roligt tillsammans. Emeli Flink eller Empoli som jag kallar henne. Emeli är (eller var, ingen av oss är direkt proffs längre) en stenhård back som man inte ville möta i en hård närkamp. Emeli har ett skratt som får hela gruppen att haka på (se nedan) och hon är en av oss som gjort kometkarriär inom IKEA. Emeli och jag hade en egen tradition av matälskeri när vi båda bodde i Älmhult. Antingen åkte vi hem till mig på lunchen och gjorde stuvade makaroner och köttbullar och frossade eller så åt vi Rhode island-marinerad kycklingsallad på Pizzeria Sorello. Hur som - maten var inte direkt kalorifattig men satan i gatan vad gott det var. Och så mycket skvaller vi hann med på de där luncherna alltså. Mat och skvaller - ni fattar ju vilket band man får efter det. Frida Sjöfors eller Fritta-fi**a som det också råkar bli ibland, hahah. Frida är storasyster till Emma P och det märks. Det skiljer knappt ett år mellan dem men Frida är the Big boss utan tvekan, inte bara till Emma utan till oss alla. En natural born leader kan man säga. Frida är den ena av gänget som spelat i Allsvenskan. Frida gör också karriär på IKEA och roddar samtidigt tre söta barn och ett ex-fotbollsproffs till man, och så är hon en såndär persons om gör egen müsli och bakar eget bröd. Ni vet en sån som man undrar: hur fan hinner hon? Rolig detalj är att min storebror är BFF med Fridas man vilket gör att att man får en extra fin samhörighet med familjen Sjöfors. Frida pekar med hela handen, får alla pojkar att bli kära i henne och är den mest vältränade jag känner. Ja, ni hör ju - klart vi följer efter henne! Angelica Franzén eller Angie - Angie är äldst i gänget utan att för den skull bli gängets morsa. Angelica har en förmåga att prata osammanhängande samtidigt som hon syr ihop en smart tanke i sitt huvud som i slutändan blir hur bra som helst. Hon är en äkta do:er, vare sig det handlar om att renovera sitt eget hus, utbilda sig till sjuksköterska eller ta hand om sina yngre syskon. Få har så stort hjärta som Angelica och få sätter andra före på samma sätt som hon. Hon ägde mittfältet och var ständigt en trygghet att spela med. Pernilla Stedt - eller Pilla - gängets bankir som påminner oss om att pensionspara och se över försäkringarna. Pernilla har noll namn-minne vilket gjorde att varje gång som hon skulle passa en boll mot någon av oss så blev det "Nina-eller ja menar Frida, eller jag menar Emeli eller ah, du där borta!" vilket ofta ledde till förvirring men bollen kom oftast rätt ändå. Pilla imponerar ständigt på mig med sin rättframhet och sin ärlighet, du kan lita på att det hon säger det menar hon. Hon ger kloka råd och säger ifrån när saker inte känns rätt. Vi skulle alla behöva vara lite som Pernilla då och då med andra ord. Sara Ragnarsson eller Raggen - här har vi gängets härliga morsa. Sara är lärare och tar varje tillfälle i akt att berätta för oss andra vad det där trädet heter eller vad den där fågeln har för läte och varför. Hon är också bäst på ordspråk och har alltid ett redo. Sara och jag har känt varandra sedan 5e klass (tror jag det var?) och jag minns att jag tyckte att hon hade så fint hår, den där nya tjejen som kom in i vår klass. Sara har varit fotbollsproffs på hög nivå, snabb som en vessla ute på kanten och jag minns hur stolta vi alla var där vi satt på läktaren och hejade på henne. Sara är också den enda i gänget som bor i Stockholm och jag hoppas jag får behålla henne en stund till här uppe även fast hon längtar söderut. Susanna Holm - eller Snusy - Sanna är gängets minsting och har precis blivit mamma till lilla Edith. Sanna och jag har förenats över vårt musikintresse och att vi båda gillar öl. Sannas storasyster är lika gammal som mig och det var egentligen Caddan (eller Caroline som hon egentligen heter) och jag som var kompisar från början, men så kom lillsyrran som en stark mittfältare och kämpade sig in i gänget och det är jag SÅ glad för. Sanna är smart som fanken, rolig och med en filosofisk touch som gör henne djup och mänsklig på ett så fint sätt. Marie Lindberg - eller Majsan. Majsan åt godis varje dag när hon var liten fram till att hon blev tonåring, sen en dag slutade hon tvärt och äter aldrig godis längre. Ni förstår. Hon är en sån som bestämmer sig för något, och sen fullföljer hon det. Hela vägen. Denna människa, som typ inte mäter mer än 156 (eller vad är det Majsan?) centimeter över vattnet har en sån inneboende styrka att det är helt otroligt. Modig och klok som få, fast hon själv ibland inte fattar hur modig hon är. Majsan var precis som Empoli en stenhård back som var som en vägg att springa in i och idag gör även hon IKEA-karriär och springer typ 4 mil utan att blinka. För er som inte har koll på kopplingen IKEA och Blue Girls så startade ju Ingvar Kamprad sitt företag i just Älmhult. Eller Elmtaryd i Agunnaryd om vi ska vara petiga, men första varuhuset byggdes i Älmhult. Så det blev ju inte bättre än att vi alla jobbat på IKEA någon gång i våra liv, jag själv har jobbat både i bollhavet, i kassan, på byten och återköp och på kundservice. Mer om det en annan gång.