Två veckor har nu gått för Essie i den nya stora skolan och vad vet jag då om hur Essie gillar skolan!? Hm, ja inte mycket. Vid hämtning kommer jag alltid nyfiken och peppad på att få höra hur hon haft det. Svaret är genomgående "Bra!". Vilket ju är skönt. Sen försöker man komma lite närmre. "Kan du inte berätta något om vad ni gjort?" "Vad har du lärt dig något nytt?" "Har du lärt känna någon ny kompis?" "Hur var det att leka med faddrarna idag?". Svaren är exakt lika genomgående "Jag minns inte". Toppen. Jag testar allt mellan att lirka, testa olika typer av frågeställningar, ställa frågor när hon minst anar det - alltid samma svar. "Jag minns inte så noga". Frustreeeerande. Någon som känner igen sig? Det var först på föräldramötet som vi fick veta att Essie, vår dotter, var en av tre som hittills vågat ställa sig upp inför hela nya klassen och berätta om sin sten (sommarläxa). Stolta föräldrar, mamma mia, så blödig man blir. Efter föräldramötet kom jag hem till Essie och frågade om stenen. "Ja, just ja, det gjorde jag ju, glömde det". Alltssssåååå. Hahaha. Det jag i alla fall känner mig säker på är att hon trivs i skolan och har roligt. Det är väl viktigast. Så får jag fortsätta försöka vara slug och få henne att öppna upp - någon gång ska jag knäcka'na! Annan sak som plötsligt hände förra veckan var ovan. Essie ville plötsligt spela fotboll här hemma. Det har hon aldrig någonsin velat göra tidigare. Jag jublade inombords men höll inne med att detta var det roligaste som hänt på länge och försökte följa henne utan att lägga press. Men så sjukt skoj!! Fotbolls-EM nästa! Den här veckan ska vi, läs Essie, också börja på dans. Ska bli spännande att se hur det går - min dotter har hittills inte begåvats med den bästa av taktkänsla - hon har det efter sin far, naturligtvis. Håll tummarna.